.

Den här är så söt! Å.

Om livet är en berg- och dalbana befinner jag mig i en loop. Det går runt och runt, och det händer inget revolutionerande. 

Ikväll var det första gången på väldigt länge som jag bakade och till och med drack te. Två saker jag tycker om.

Men snart åker jag till Paris, och snart kanske jag har körkort. Nåt spännande i alla fall!

Jag saknar det!

Tidigt, tidigt imorgon bitti åker jag till Rom! Oj vad roligt det ska bli. Det är de som läser italienska upp till steg 3 (så långt man kan läsa på vår skola) som får åka dit på studieresa! Skolan betalar nästan allt, och vi ska se alla kända sevärdheter som Colosseum, Forum Romanum, Fontana di Trevi, Spanska trappan o.s.v. Det känns så roligt!

Tänk om man ändå kunde få vara Audrey Hepburn-söt och hålla en stilig man i handen ståendes på ett trappsteg av Spanska trappan. Precis som i Roman Holiday:



Fantastiskt.

The winds of March that make my heart a dancer
A telephone that ring, but whose to answer?
Oh, how the ghost of you clings
These foolish things remind me of you

The smile of Garbo
And the scent of roses
The waiters' whistlin' as the last bar closes
The songs that Crosby sings
These foolish things remind me of you

Michael Bublé

Å, idag försvann jag upp i det blå. Jag försvann in i en bubbla, och jag ska förklara varför.

När jag kom hem från skolan berättade mamma att hon hade pratat jättelänge med hennes moster Gerd i telefon. Hon ringer lite då och då, och ni förstår, den här söta damen är 86 år (vilket betyder att hon är född 1924!), liten och söt och jättepigg. I hennes ungdom jobbade hon i en modebutik och var lika smal och nätt då som nu. Hon ringde i alla fall idag, och då blir alltid samtalet långt :). Mamma hade börjat prata om att jag är intresserad av 50-talet och allt det där, och då säger Gerd att hon har flera lådor med kläder sparade, i strl 36! Att jag aldrig har tänkt tanken att hon har en guldgruva till garderob? Men det var ju inte allt. Hon hade berättat om när hon träffade sin man och hur det gick till, på ett sånt där superromantiskt sätt, och att hon har kvar den kappa hon hade på sig när hon träffade honom! Typ 1948.

Förstår ni att jag blir prillig av att höra berättelser från förr? Helt nipprig och sprallig!

Så nu har jag skrivit ett brev till henne och önskat ett besök hos henne en eftermiddag. Jag vill mer än gärna se på gamla foton och höra hur det var när hon var ung! Å, det hade ju varit rena drömmen.

(Bilder kommer, på allt det senaste!)

Min pappa har snott med sig kameran i helgen, för att han kör min svägerskas pappa till Vasaloppet! Så därför kan jag inte ta kort på det jag hittade idag på min och mammas shoppingtur i Kungsbacka!

När jag hade slutat skolan kom mamma och hämtade mig, och vi körde direkt till Kungsbacka, åt lite och åkte till Kupan. Har inte varit där på länge, och det är klart den bästa second hand-butiken i klädväg nära mig! Jag var ute efter lite vårtrevliga kläder till Rom-resan som närmar sig! (Det är bara 11 dagar kvar tills jag åker nu, med italienska-gruppen!!) Och jag hittade en hel del. Det bästa är ju att det är äkta gammalt och att det är billigt. Därför väger Second Hand över SÅ mycket! Man får de kläder man vill, till hur bra pris som helst!

Det jag hittade var i vilket fall en superfin ljusblå (ni vet, 50-talsblå) morgonrock, en gul 60-talsklänning med knappar och axelvaddar, en gråbrun längre klänning med knappar, två vita jumprar med broderier, en mintgrön bouclé-tröja och så tre Rörstrand-assietter med rosor. Superfint!

Sedan åkte jag och mamma till Kungsmässan, för att mamma hade lite presentkort att utnyttja från hennes födelsedag. Det var ju galet att vi åkte dit, för just nu råkade det finnas allt fint man kan tänka sig nästan, plus lite till, att köpa. Och jag hade tänkt spara pengarna till Rom-resan... men jaja, hittar man något så kan man väl inte bara gå förbi det? Mamma hittade fina saker på Indiska, and so did I. En kudde till mitt rum (å vad fin den är!), två underbara tekoppar och en mini-espressokopp i cremevitt, som jag tänkte sätta en liten tussilago i till våren! Men när vi kom till Zara fick jag hålla i mig. Det var jobbigt, helt seriöst, att se alla suuuperfina toppar, kjolar och klänningar som fanns där. Efter att ha hållt i minst 5 plagg kom jag till insikt att jag faktiskt inte kunde köpa allt, för att det inte skulle vara bra för min hälsa, så jag nöjde mig med en vit, kortärmad spetsblus.

Det var en mysig dag, verkligen. Och så träffade vi på Adam och Emil på Zara. (Det var underbart att se att ni besökte den bästa affären på Kungsmässan. Jag är stolt.)

KRAM

Min syster heter Johanna, är söt och go och har ett ständigt leende på läpparna. Hon har en man som jag känner lika väl som en bror (nästan) och tre helt underbara pojkar som man kan längta efter så mycket att man får ont i magen! En fin familj har hon helt enkelt.

Johanna är min enda syster, och det skiljer hela femton år på oss. Förr fanns det självklart en märkbar skillnad i ålder, men inte alls lika mycket idag, förutom att hon har familj och hus och allt det där. Vi är till sättet som jämnåriga systrar som, om vi bodde bara hon och jag i ett hus eller lägenhet, så skulle vi nästan bete oss som det tror jag! Vi har så mysigt ihop, och hon är nog den mest uppmuntrande människa jag känner. Hon får mig alltid att känna mig trygg och lugn när jag tömmer ut allt jobbigt som en tonåring kan gå igenom. Det kan handla om plugg, föräldrar, pojkar, och typ allt förutom det. Det känns som om jag inte vet hur jag ska återgälda henne ibland. Jag får komma hem till dem när som helst, jag har väldigt sällan fått ett nej, och vi kan titta på film tillsammans vilken vardag som helst nästan. Är inte det ett tecken på att både hon och hennes man Joann inte har blivit tråkigt vuxna? Det tycker jag.

Jag och min syster har ganska lika intressen också. Inredning är nog det första, speciellt när hon själv är inredare och äger Village (där jag jobbar) som är just en inredningsbutik. Vi båda älskar loppis och skulle gärna gå på loppisrundor varje helg om tid och pengar tillät oss. Film, såna där fina, tänkvärda, snyftfilmer. Det sätter spår i våra hjärtan. Dricka te, baka trevliga saker och sitta i timmar och prata i soffan, där är vi också enade.

Å, min fina, fina syster. Visst kan vi vara lite virriga och sådär båda två, och bli lite småirriterade i smyg på varann. Men allt annat väger upp så mycket, så att någon irritation glömmer jag på några minuter!

Stor kram. I love you.


Helsingborg-loppisrunda i somras!