.

Inatt drömde jag att jag umgicks en hel dag med Salem al Fakir. Det var udda! Haha!

Jag ser någonstans på nätet en bild på Salem al Fakirs bibel (jag hittade tydligen på att han använde en bibel flitigt), som han klätt i en tapet, nästan identisk med den jag har klätt min bibel med!

Några dagar senare, när jag ska gå på en av hans konserter, så skymtar jag honom backstage och springer fram. Gissa vad jag säger allra först? "Hej Salem! Jag såg att du också hade klätt din bibel i en tapet precis som jag har gjort!" Vi pratar lite, och sedan verkar det inte bli någon konsert för han följer med mig ut ur lokalen.

Helt plötsligt hoppar drömmen fram och nu sitter jag och Salem i en båt med två tjejer som jag inte känner, och ska hoppa i vattnet och bada. Vi umgås med Salem som om vi vore bästisar med honom, och efter att vi badat så följer han och tjejerna med mig hem. Därhemma är det valborg och mamma och pappa har ätit mat. Rester står kvar, som vi äter, och Salem tar fram påskmust ur kylen (varför påskmust vid denna tid? Dessutom hade den ingen kork..). Vi skrattar och pratar, och efter en stund går Salem in i allrummet för att hälsa på mamma och pappa, och när han gjort det går han in i vardagsrummet där Jakob sitter för sig själv. "Varför är du här Jakob?" säger jag, "Och var är Maja?" Jakob svarar: "Maja är hemma, och ja, du skulle ju kommit hem till oss idag, men det blev ju inte så, så jag kom hit." (Igår kväll skulle jag ha åkt till Jakob och Maja, men fick feber, så enligt denna konversation så utspelade sig drömmen alltså igår kväll - skumt). Salem börjar prata med Jakob som om de känt varann i åratal, och de skrattar i flera timmar. Jag frågar Salem om han lyssnar på Sufjan Stevens, och han säger "ja, jag lyssnade nästan bara på honom under en period!".

Vi går ut i köket igen, och jag minns inte om tjejerna är kvar eller inte, men plötsligt så är halva ungdomsgruppen från Horred där och vi byter om till idrottskläder och springer ut för att göra en aktivitet.

Och där slutar drömmen!

Jag måste få hylla min vän Adam lite. Han är klok, och typ jättesjysst. Det är skönt att bara kunna slå en signal och prata lite strunt, om man inte skulle orka gå in i något djupare ämne, typ människor. Jag tror att man behöver olika vänner, i olika åldrar, både killar och tjejer. Det ger i alla fall mig mycket, och man får se saker ur olika perspektiv. Det vore ju bra om jag kunde bli klok i förtid bara för att jag har kloka vänner liksom. "Tack för skjutsen!" ungefär. Och det är givande att prata med människor som har erfarenhet. Då kan man bli förvarnad, eller hjälpt på vägen med något.

Vänner är bra helt enkelt.

Jag saknar dock en tant-vän, typ en mormor, som man kan fråga om hur det var förr. Det hade varit fint.

Godnatt alla mina vänner. Imorgon blir jag än en gång uppfräschad i håret, då jag ska färga min brutala utväxt. Sen är det nästan helg för min del.

Tommy Körberg är gjord för att sjunga sånt här. Den är sorglig, och så mäktig.

Våren inspirerar. Och även resorna jag gjort till Rom och Paris. Kort och bilder som jag köpt på mina resor har jag nu börjat rama in och sätta upp på väggen. Jag är jättenöjd, och det är lätt att fylla på! Men först måste jag hitta fler ramar, kanske på loppis?

Nu är jag hemkommen från Paris. Paris fångade mitt hjärta, precis som Rom, fast på ett helt annat sätt. Med Amélie-Montmartre-känsla, vackra Notre Dame, mysiga gränder och Moulin Rouge.



Sacre Coeur



Moulin Rouge



Notre Dame



Jardin du Luxembourg



Le Louvre



Café de 2 Moulins (Amélie de Montmartre-cafét!)

Jahopp. Jag hade för första gången sen jag var i Rom tagit lite bilder med kameran, men så har vi inte sladden till datorn hemma... så, ni får visst inte se dem. Och inte än på ett tag, för imorgon åker jag till Paris, med franska-gruppen den här gången! Det ska bli roligt att se Paris igen, nu några år äldre än sist!

Usch vad tråkigt det är att blogga utan bilder. Förlåt mig!

Psst. Jag gjorde högskoleprovet för första gången idag. Det gick väldigt dåligt, men jag är glad ändå. Jag ska inte plugga än, vad jag vet! :)

KRAM



Another summer day
has come and gone away
In Paris and Rome
but I wanna go home
May be surrounded by
a million people
I still feel all alone
I just wanna go home
I miss you, you know

Jag har lov och det är väldigt härligt av tre orsaker:
- jag får sova länge
- jag är ensam hemma för att mamma och pappa är i Rom
- jag är långledig på grund av att jag åker till Paris med franska-gruppen på söndag!

Det enda som gör det hela lite trist är allt plugg måste göra. Men jag överlever väl. Ser fram emot de kommande dagarna i alla fall!

Det här är ett utdrag från en dikt som en av mina vänner från USA har skrivit, den är underbar.

 

(...) The people which come into our lives indeed mean everything

And so often with teary eyes, we say our goodbyes

A quick "farewell" and then get on with our lives

Life as usual, or perhaps something close

But "life as usual" is nothing at all, really

It certainly doesn't appeal to me

For what is usual about this thing we call life

And why would we ever choose to remain unmoved?

No, I propose something greater is required

I propose that we not remain unmoved

But with each person who enters into our lives

Something should change inside

And we should give ourselves, a piece of our lives

Or maybe even more as we say our goodbyes

With tears in our eyes

Jag har funderat på en sak ikväll. När man träffar en ny människa, hur ger man då en så rätt bild som möjligt av sig själv? Hur lång tid tar det egentligen för en människa att se den fulla bilden av någon, och går det för alla? Kan man lära känna någon så bra så att man känner till alla sidor hos den personen? För visst är det så att man beter sig lite olika när man umgås med olika människor?

Hur gör man för att de människor man älskar verkligen ska förstå att man älskar dem? Alla kan inte ta till sig eller förstå den otroliga innebörd i "Jag älskar dig". Vissa behöver bara en kram för att verkligen förstå den kärlek, medan en kram för någon annan är något man ger varann när man träffas.

Jag lär inte få svar på dessa frågor, men det är skönt att skriva av sig lite.