.

Igår umgicks jag med min vän Frida hela dagen, ja, ända tills klockan blev halv ett på natten. Vi tog bland annat kort! Och fikade, och åt godis. Sånt trevligt.

Att vakna upp, släppa ut håret och känna doften av ny hårfärg, ligga kvar i sängen, starta Spotify, inse att man är ensam hemma, och se solen slänga blickar genom persiennerna. Det kan vara en fin morgon. Som idag.

Igår var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv, kanske dagen med störst lättnad, och det av anledningen att jag TOG KÖRKORT! Äntligen, till sist, slutligen fick jag det.

Det är riktigt ovant dock. En omställning kan man säga. Fast å andra sidan så känns det redan ganska naturligt. Men ovant. Fattar ni?

Ibland känner jag mig rörig när jag ska förklara något...



Finns det någon som har en sån här som står och skräpar i ett garage? SÅ fina de är.

Nu kan hösten komma. Häromdagen började jag längta till jul, och idag känner jag bara: HÖST - kom! (Jag antar att den redan har kommit i och för sig...) Regnrusk och hårda vindar betyder benvärmare, gosiga koftor, tända ljus och mys! Sommaren är över!

I min höstlängtan har jag kommit fram till att mörkgrönt är underskattat och att jag faktiskt kan tycka om att ha mörkbrunt på mig!

Förra veckan var jag och mamma på Kungsmässan. Då hittade jag bland annat det här:


Den mörkgröna koftan - ny favorit!


Och den här underbara jackan! Se, mörkbrunt!

Koftan och jackan köpte jag på Zara, som förövrigt är en av mina favoritbutiker. Se bara vilka underbara kläder:

Jaha, nu var jag tillbaka på 1800-talet igen. I Atlanta. På Tara. Iklädd omsydda, gröna sammetsgardiner som den kärlekskranka Scarlett med näsan i vädret.

Ja, jag har suttit och tittat på Borta med vinden igen. Jag och mamma. Och självklart går vi från soffan och tv-skärmen med suddig blick och blöta ögon. Alltid samma sak.

Jag har lust att läsa boken igen. Jag har faktiskt tid till det nu i höst, med enda nackdelen att mina vänner runtomkring kommer att ignorera mig för några månader. Förra gången jag läste den var jag isolerad, alltså totalt isolerad medan jag läste den. Jag sprang in i grupprum i skolan så fort vi hade rast, jag hade med den på bussen, överallt. Tjock och tung var den, men inte för mig. Då var den hur lätt som helst. För en bra bok vet ni, det är ingen börda.

En Rhett Butler hade ju varit trevligt att ha också. Någon som är så som han. Bryter normer och regler, sticker ut från mängden. Ingen gentleman som är för snäll. Någon som är ärlig. Charmig och stilig. Kärleksfull och ödmjuk. Men med attityd. Förstår ni vad jag menar?



Scarlett: Sir, you are no gentleman.
Rhett Butler: And you, Miss, are no lady.

Igår såg jag "Remember me". Fantastisk film. Helt oväntad, hela filmen. Jag hade väntat mig en typisk, ganska fjantig romantisk komedi. Men icke. Istället fick man en dos av våld, sorg, intriger, familjeproblem och kärlek på samma gång. Jag håller med några av recensenterna: det är en "emotional roller coaster", ena stunden skrattar man, andra gråter man.




If you could hear me, I would say that our finger prints don't fade from the lives we've touched.

Whatever you do in life will be insignificant, but it's very important that you do it. Because nobody else will. Like when someone comes into your life and half of you says you're nowhere near ready, but the other half says: make her yours forever.

Fantastiska repliker!

Den senaste veckan har jag och min bror Jakob spelat The Beatles Rock Band varenda dag, och jag har verkligen fastnat för detta guldkorn, som jag inte hade hört förut. Så charmig låt.



Och inatt vid 4-tiden flyttar Jakob från Sverige till England, där hans fru Maja väntar sedan en vecka. (Hon åkte dit i förväg). Buhu... Men jag ska hälsa på, och eventuellt åka dit som au pair efter nyår. Så det är tur!

Dessa bilder krävde ett eget inlägg. Jag körde Vince's (Maries man) Toyota Land Cruiser uppför vägen till berget Cheam som vi besteg. Kolla in vägarna. Helt crazy. Och Vince sade: "you're driving like a maniac' ;). En utmaning, for sure!! Vince bara stannade bilen, hoppade ur och bad mig köra, så jag hade egentligen inte så mycket till val! :)

Vi besteg ett berg: Cheam, och åkte till Cascade Falls. Sjön på första bilden heter Cultus Lake.

Blandning av bilder från Golden Ears där jag står på en megastubbe, Victoria, inne i Vancouver och Fort Langley.

Första bilden är från vår Golden Ears-hike, och sen är det bilder från grillkväll och då vi besökte staden Victoria på Vancouver Island.

Nu är jag hemma igen! Ledsamt, verkligen... men det är samtidigt skönt att vara tillbaka igen. Bagaget fick jag inte med mig hem dock, det är nog kvar i London eller så, men förhoppningsvis kommer det hem snart. Jag tänker nog lägga upp några av bilderna åtminstone... jag har cirka 800!

En liten uppdatering var det i alla fall.

Bilder kommer! :D