Hållplats England

När dagarna inte är fulla med jobb (som hela denna veckan har bestått av, mest vikariat = gå upp okristligt tidigt, vilket jag inte är van vid) så går jag och tänker. Drömmer. Funderar. Analyserar. Jag tror att jag gör det mer än jag förstår och är medveten om, för ibland får jag helt plötsligt ont i magen utan att jag vet varför. Eller jo, jag vet att det har något med mina miljoner tankar att göra, men jag kan inte peka på vad!

Vid dessa tillfällen måste jag tömma mitt huvud på lite tankar så att jag kan slappna av. Det gör jag genom att skriva, prata med en vän, kanske gråta (om det skulle vara något riktigt hjärtskärande) eller lyssna på musik. Och just nu skapar jag små sagor som speglar mitt liv. Det är nyttigt, så att man vet vad man ska ta itu med, eller vad man ska berömma sig för.

Jag tänker inte lämna ut mitt liv här, men lite skulle jag kunna delge. Främst för att få skriva av mig.

De senaste dagarna har jag tänkt mig själv på en tågstation:
Större delen av mitt liv har jag suttit i väntsalen. Några människor har kommit in, vänt, och gått ut igen. Andra har haft mer tid. De har slagit sig ner bredvid mig, för en kortare eller längre tid, och jag har bara suttit där. Väntat. Men på vad? Vilket tåg ska jag ta? 'Det kanske är bäst att jag sitter här, det är så blåsigt ute. Här inne är det varmt och skönt' Jag sitter nog här en stund till.' Men nu. Nu sitter jag inte i väntsalen längre. Nu står jag på perrongen, i min svarta ullhatt, min brunrutiga kappa, de svarta handskarna och min fina, gamla resväska. 'Jag har en tågbiljett som jag ska använda idag. Inget kan stoppa mig nu.' Och när jag står där och väntar på tåget, så känner jag hur spännande allt plötsligt är. Det är inte bekvämt, inte alls. Men nytt, annorlunda och spännande. Tåget kommer att ta mig till nya platser jag aldrig förut sett, och på vägen kommer jag att träffa människor som aldrig nått min blick förut. I resväskan har jag mina saker, men inte de käraste och finaste sakerna. De har jag bevarat i mitt hjärta. Resväskan är egentligen alldeles onödig. Men det känns tryggt att ha den.

Ungefär så känns det i min väntan på att få resa till England. Nytt, läskigt och obekvämt. Men helt otroligt spännande och utmanande. Jag ser otroligt mycket fram emot det. Ibland måste jag nästan hålla i mig för att inte låta tiden gå för fort innan avresedatumet. Jag är så ivrig!


Translation: (Mark the white areas. Don't know why this is happening, but if you mark it, you'll be able to read anyway)

When I'm not working very hard (which I've done a lot recently) I dream. Think. Analyse. I think I do it more than I understand and am aware of, because sometimes I get a sudden pain in my stomach without knowing the reason why. Or, I know it has something to do with the million thoughts I have, but I cannot pinpoint what!

When that happens, I have to delete some thoughts so that I can relax. Right now I create small stories that reflect my life. It is useful, so that you know what to deal with, and what you should be proud of.


In recent days I have thought myself at a train station:
Most of my life I have been sitting in the waiting room. Some people have come in, waiting, and gone out again. Others have had more time.

The have sat down next to me, for a shorter or longer time, and I've just been sitting there.

Waiting. But on what? Which train should I take? 'Perhaps it is for best that I sit here, it's so windy out there. In here it's nice and warm "I'm sitting here probably a little longer." But now. Now I'm not there anymore. Now I stand ont the platform. 'I have a ticket that I'm going to use today. Nothing can stop me now.” And as I stand there waiting for the train, I realise how exciting everything suddenly is. It is not easy, not at all. But new, different and exciting. The train will take me to new places I've never seen, and on the road, I will meet people who I've never met.

So roughly, this is what it feels like in my waiting to travel to England. New, scary and uncomfortable. But incredibly exciting and challenging. I look forward to it at lot. I'm so excited!


Kommentarer
Postat av: emmie

otroligt vacker liknelse.

DU är så vacker min vän.

det var underbart att prata med dig o jag älskar dig så <3 <3

2011-02-12 @ 02:04:32
Postat av: Olivia

Tack! <3 det var helt underbart att få prata med dig också! Hjärtat känns inte så tungt, och du känns inte så långt borta! Bara ett Skype-samtal bort! <3 <3 <3 älskar dig jättemycket!

Postat av: Rebecka

RIKTIGT bra skrivet! :)

2011-02-12 @ 22:01:49
Postat av: Olivia

TACK Rebecka! :D

2011-02-13 @ 01:37:54
URL: http://oliviajohansson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback