.

Julen knackar återigen på mitt hjärta, och hjärtat är inte sent att öppna. Varje år blir jag så tårögd och längtig och nostalgisk och, och, och... kärleksfull vid denna tiden. Tack vare att julen är ankommande.

Just nu lyssnar jag på julmusik och försvinner in i en hjärtpinande tankevärld. Ja, pinande var ordet. För det gör faktiskt ont av längtan. Det är väl konstigt, att en känsla för en högtid kan påverka en människa så mycket. Inte bryr jag mig om julklapparnas status eller mängd. Men julsångerna, gemenskapen, gröten och alla tända ljus. Helt plötsligt är ett stearinljus det vackraste som finns, och en liten tygbit som utgör en julduk det mysigaste en människa kan ha på ett bord. En stjärna i fönstret lyser helt plötsligt upp mer än den starkaste lampan i världen, och glögg värmer den mest frusna själ.