.

Jag vill bara gå ut, ut över fälten såsom Anne gör. Bo i ett vackert, gammalt hus på landet, där vackra gårdar får pryda utsikten genom fönstret. Den långa vägen som leder upp till huset, med den stora, vackra skogen bakom. Ur skorstenen ryker det, i fönstrena syns spetsgardiner och gröna växter, vaser och ting som ger nostalgi. På sommaren blommar rosenbuskarna och ut ur huset springer barnen, klädda för en lekdag utomhus. Bilden är idyllisk. En gång, när jag blir vuxen, då ska jag bo ungefär så. Vilken dröm.

Ja, jag vet att jag är en drömmare. Och allt kan inte bli verklighet, men åh vad det är härligt att få fantisera om framtiden. Inte vet jag hur min framtid kommer att se ut, det är det som gör livet så spännande. Det är så fantastiskt. Idag när jag, mamma och Johanna åkte till Idalaboden och upptäckte att de hade stängt, åkte vi vidare till Frillesås för att kika in i en mysig butik där. Det som fick mig att drömma om allt detta så mycket idag, var därför att turen från Idala till Frillesås gick på såna där långa vägar, med gårdar överallt och vackra hus. Åh.