.

Vi pratade om detta igår, att nuförtiden respekterar man verkligen inte långfredagen som man gjorde förr. Som det står nedan: affärerna var stängda. Men nu har affärerna öppet som vilken annan dag som helst. Inte konstigt att folk inte har lika stor uppfattning av långfredagen längre. Eller påskhelgen över huvudtaget. 

"Förr i Sverige skulle långfredag vara en "långtråkig" dag, då man skulle vara lugn och tänka på Jesus. Sveriges Radio spelade psalmer, men inte pop och rock. Även icke-troende märkte av detta, då förbud mot allmänna nöjestillställningar rådde fram till 1969, och affärerna var stängda." (Wikipedia)

Ikväll hade vi långfredags-gudstjänst i kyrkan. Fantastiskt fint. Jag har nog inte varit med om en sån fin avslutning på denna dag förrän nu. Vi hade alldeles nedsläckt i hela kyrksalen, med endast levande ljus som lyste upp. Tillfrågade personer turades om att gå fram och läsa ur Johannesevangeliet, om Jesus sista timmar. Och efter varje person som läst, släckte man ett ljus i taget, tills bara ett stort, vitt ljus var kvar, som skulle symbolisera Jesus. Med en tillagd ljudeffekt lät det "pang" och Samuel släckte det sista oxå. "Jesus dog." Så häftigt, berörande.

Och minst lika berörande var det när jag, Elin, Thomas och Marie åkte hem till Marie och såg "The Passion of the Christ". Lika berörande som förra gången. Så stark film, ingen kan väl lyckas att bli oberörd av den? När dem räknar piskrappen: "37, 38, 39", när Jesus mamma Maria torkar upp Jesu blod, och inte minst de sista orden ur Jesu mun: "Det är fullbordat."

Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun. 

Jes 53:7

Han gick med på det. Han klagade aldrig. Som Maria säger en gång i filmen: "Min son, när är tiden då du ska be dem befria dig från detta?"