.

Ikväll har jag sett Anne på Grönkulla med Frida. Del 1 såklart, och nu sitter jag och suckar av längtan efter en stilig man likt Gilbert Blythe... Inte konstigt jag är kräsen, "du har sett för mycket film" som Frida sa. Just det... jag vet bestämt hur jag vill ha honom, det är väl det som är problemet! Hur ska jag finna honom? Var? Jag får väl skriva en kontaktannons.

"Jag är en drömmande, ung flicka på 16 år som har ett överskridande begär av en pojke likt Gilbert Blythe i "Anne på Grönkulla". Sänd mig ett brev snarast möjligt.
Din tillgivne
Olivia"

Eller nåt i den stilen. Undrar om nån hade nappat? ;)
I alla fall. Jag har blivit en kräsen flicka då det gäller pojkar, eftersom jag sett så mycket film. Det är väl både bra och dåligt. Man ska ju inte ta första bästa.

Fraser som borde tas upp i det vardagliga språket, tagna ur "Anne på Grönkulla":
"The depths of despair"
"bitter of the death" (eller nåt, ska översättas med: "dödens bittra kalk")
"Your beloved"
"Kindred spirits"
"Deliciously scared!"

För att sammanfatta hela mitt inlägg citerar jag Anne:
"Jag ska önska att en stilig, ung man finner sig hit"
Och det är precis vad jag också vill önska.