.

Nu har jag höstlov, och det känns fantastiskt. Jag vill bara inte att det springer ifrån mig, för jag behöver det så väl. En hel del är på schemat:

Imorgon kommer Edit och ev. Clara hit och tittar på den tredje filmen av Anne på Grönkulla med mig.
Tisdagen är fri än så länge.
På onsdag hoppas jag att jag, mamma och pappa kan åka till Göteborg och shoppa, det var längesen.
Torsdagen kommer att tillbringas med Miriam och Sara. Vi ska se film och mysa bland annat :)
På fredag blir det plugg för min och Claras del. Vi har latinprov veckan efter lovet. På eftermiddan går jag nog till min syster som fyller år, och grattar henne. Kvällen tillbringas i Horred.
På lördag ska jag jobba, och så Horred igen på kvällen. Det är läger där.
Söndagen är fri.

Men idag är rösten lika ojämn som en trettonårig pojkes. Hes är jag, otroligt hes. Så hes så att alla i min närhet upprepar gång på gång: "Vad sa du?". Då är det skönt att lyssna på Bublé, dricka en kopp te och tre koppar varm choklad, äta clementiner och godis.

Men helst av allt skulle jag vilja sitta under en vacker ek prydd med färggranna löv, titta ut över en äng, bländas av höstsolen och måla eller skriva. Hoppas att den dagen kommer snart.