.

Här har ni bildbeviset på att jag åkte på Vince's motorcykel i Canada. Här har vi just startat, och jag behöver redan hålla i hjälmen. Puh, vad det gick undan! Jag såg ut som en zebra i ansiktet när jag kom tillbaka, och så tappade jag ett örhänge. Men det var det värt!!!


Translation:
Here's the proof of me riding Vince's motorcycle in Canada. I had to grab the helmet, cause it almost fell off my head. And we'd just started! It went really fast.

2010. Oj, oj, oj. Hur ska jag kunna summera detta år? Det har hänt så otroligt, otroligt mycket så att jag vet inte vart jag ska börja.

Det bästa som hänt, det kan jag nog inte välja ut. Men jag ska i alla fall nämna vad jag tänker på.





Mina resor till Rom, Paris och Canada såklart. Och Michael Bublé i Berlin:




Ett helt fantastiskt år. Wow. Hur ska nästa år bli?


Translation:
2010. A wonderful year, wow. The trips to Paris, Rome and Canada. And of course Michael Bublé and other things. Looking forward to 2011.

Julhelgen blev visst en febrig, illamående och hostig helg. Typiskt säger jag bara.

Febern kom dagen innan julafton och har ännu inte lämnat mig. Men jag klarade mig igenom julafton tack vare underbara Alvedon. Natten till idag blev det dock värre. Halv 6 imorse vaknade jag av att jag yrade på grund av den höga febern.

Nu känns det något bättre, så jag hoppas att jag mår bättre imorgon.

Min julafton var annars mysig, som alltid. Jag bara älskar jul ju.



Translation:

I've had fever in three days now. Bad timing. I hope I feel better tomorrow.
Christmas Eve was good anyway, I could enjoy it though I had fever. I love Christmas.

Ursäkta min dåliga uppdatering. I dagar som dessa jobbar jag som mest. Ni vet, folk köper julklappar. Igår till exempel, så sålde vi två paket i minuten.  I minuten. Det innebär mycket folk, lång kö, och många, många paket. Men det är superskojigt samtidigt!

Imorgon är det äntligen julafton, och julfanatiker som jag är så är jag såklart lyrisk över detta. Jag jobbar idag också, och ikväll åker jag till Samuel och Karin med Jakob och Maja. Jag är så otroligt glad över att de är i Sverige nu. De kom i måndags, och stannar till i början av januari. Underbart!! Fastän jag träffade min bror i november så har jag saknat honom SÅ. Fina, fina bror.

Så nu vill jag lite enkelt önska er alla en underbar, fridfull jul. Slappna av, kära Sverige. Det är jul. Den ska avnjutas på allra bäst sätt. Och framförallt, kom ihåg varför vi firar jul. Annars är den inget värd. Tomten kan inte ge er inre frid och gudomlig kärlek, bara så ni vet.

Vi hörs innan nyår såklart!


Translation:
I am working hard these days, since people buy so many Christmas presents. So, sorry that I've not been able to update this blog.

It's Christmas Eve tomorrow. Finally. (In Sweden Christmas Eve is "the big day", when we celebrate) I really love Christmas, so I've been looking forward to it. Tonight, I am going to my brother Samuel and his wife Karin's house with my brother Jakob and his wife Maja. They are in Sweden now, so wonderful. I've been missing them even though I visited them in november.

So, people. Have a wonderful, peaceful Christmas. And don't forget why we celebrate Christmas in the first place. Without Jesus, Christmas would be useless. Santa Claus can't give you such peace within or heavenly love. Just so you know.

Today is a She & Him day.
And therefore a Zooey Deschanel day:

^1-6 God, investigate my life; get all the facts firsthand.
I'm an open book to you;
even from a distance, you know what I'm thinking.
You know when I leave and when I get back;
I'm never out of your sight.
You know everything I'm going to say
before I start the first sentence.
I look behind me and you're there,
then up ahead and you're there, too—
your reassuring presence, coming and going.
This is too much, too wonderful—
I can't take it all in!

^7-12 Is there anyplace I can go to avoid your Spirit?
to be out of your sight?
If I climb to the sky, you're there!
If I go underground, you're there!
If I flew on morning's wings
to the far western horizon,
You'd find me in a minute—
you're already there waiting!
Then I said to myself, "Oh, he even sees me in the dark!
At night I'm immersed in the light!"
It's a fact: darkness isn't dark to you;
night and day, darkness and light, they're all the same to you.

^13-16 Oh yes, you shaped me first inside, then out;
you formed me in my mother's womb.
I thank you, High God—you're breathtaking!
Body and soul, I am marvelously made!
I worship in adoration—what a creation!
You know me inside and out,
you know every bone in my body;
You know exactly how I was made, bit by bit,
how I was sculpted from nothing into something.
Like an open book, you watched me grow from conception to birth;
all the stages of my life were spread out before you,
The days of my life all prepared
before I'd even lived one day.

^17-18 Your thoughts—how rare, how beautiful!
God, I'll never comprehend them!
I couldn't even begin to count them—
any more than I could count the sand of the sea.
Oh, let me rise in the morning and live always with you!

(...)

Frukta inte, för jag är med dig! Var inte förskräckt! Jag är din Gud. Jag ska ge dig styrka. Jag ska hjälpa dig. Jag ska uppehålla dig med min segrande högra hand.
Jes. 41: 10

Haven't I commanded you? Strength! Courage! Don't be timid; don't get discouraged. God, your God, is with you every step you take.
Joshua 1:9

Bibelord som såna här står jag på just nu, i mina tankar om framtiden och vad den har för mig. Vad hade jag egentligen tagit mig till utan Gud? Jag glömmer säga det så ofta, men livet hade varit så tomt.



Translation:
Don't panic. I'm with you. There's no need to fear for I'm your God. I'll give you strength. I'll help you. I'll hold you steady, keep a firm grip on you.
Isaiah 41:10

Right now, when thinking of the future - I'm reading bible verses like these. So encouraging. Don't know what I would be without Him in my life. Life would be so empty.

...med band och artister jag inte hört live förut, dvs.


John Mayer



She & Him



Needtobreathe



Owl City



Relient K



Translation:

Bands and singers I've never seen live, and want to listen to before I die.

På denna bilden föddes mitt intresse för 50-talet. Det är så lustigt att se 3,5 år tillbaka. Det är som om jag inte känner mig själv. Hur var jag innan jag upptäckte min drömmande och fantiserande sida? Och tänk att jag sprang runt i Converse, camouflage-byxor och hoodtröjor med kortklippt, cool frisyr.

Ja, från att jag var 12-13 år så såg jag visst ut så här:




Jag är väldigt glad för det intresse som jag upptäckte, för den fantasi som jag inte visste att jag hade inom mig. Men ibland, bara ibland, kan jag tänka tillbaka några år och börja vilja känna mig lite cool och pojkaktig igen. Vid de tillfällena tar jag på mig den rockigaste outfiten jag har, rufsar till håret och kliver i mina Converse. Vad skönt att man ändå får lov att vara samma person, i ett par andra kläder.


Translation:

Sometimes I think of the time when I was 12-15 years old, before my passion for the 50's was born. How I dressed, and how I felt so cool. During the summer 2007, the interest was born (the first picture). I have a hard time imagining how I was before I realised I was a dreamer.

Well, I am very happy for my passion, and for the imagination I didn't think I had. But sometimes, I look back and wish I was cool and a little bit boyish again. Then, I wear the coolest outfit I own and put my Converse on again. So relieved I still can be the same person, in different clothes.

Den här fina, fina sången har fått en särskild plats i mitt hjärta. Den är vacker och stämningsfull, och texten får mig att rysa lite.

Här är stillhet å tystnad, nu när marken färgats vit
från den trygga, gamla kyrkan klingar sången ända hit
Jag har stannat vid vägen, för att vila mej ett tag
å blev fångad i det gränsland som förenar natt och dag

Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
har förenat dom själar som finns med oss här i tiden
å jag vet att dom som har lämnat oss, har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor, så länge vi är här

Där, bland gnistrande stjärnor som förbleknar en och en,
kommer livet väldigt nära som en skymt av sanningen.
Vi är fångar i tiden, som ett avtryck av en hand på
ett frostigt, gammalt fönster som fått nåd av tidens tand

En sekund är jag evig, å sen vet jag inget mer...
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan.
Jag är här, å mitt på en frusen väg finns det värme ändå
fastän snön börjat falla och himmelen blir grå

Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
har förenat dom själar som finns med oss här i tiden
å jag vet att dom som har lämnat oss, har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor, så länge vi är här.

Translation:
This Swedish winter song is so beautiful. Listen to it and try to understand the lyrics through Google Translate. Helen Sjöholm has a wonderful voice and is a very famous and talented singer in Sweden. Enjoy!

Lyckan över att ha hittat mitt röda favorit-läppstift, knappt använt, och som jag letat efter sedan jag fick det i julklapp förra året - den är total! Samma underbara reaktion varje gång ett saknat föremål kommer fram. Å så glad jag är.

Jag har ju ett annat rött läppstift som jag brukar använda, men det som nu är återfunnet är så snyggt, och tog platsen som favorit när jag fick det. Dock försvann det ju efter bara några veckor som ni förstår.





Translation:
Today I found my favourite lipstick in red, which I've been searching for since last Christmas when I got it. And it's barely used. I am so happy.

Det här är helt underbart! Michael's reaktion är grym! Kolla hela klippet!

This is just wonderful. Look at Michael's reaction. Priceless!!! Wish I was the guy though.

Vet ni. Den här veckan händer det både utmanande och roliga saker. Livet är på väg framåt, och jag lär mig mera!

Igår morse ringde rektorn på Leteboskolan i Horred (där min mamma har jobbat, och där jag också känner flera lärare och elever) och frågade om jag kunde hoppa in som vikarie för 1-2:an, för att läraren var sjuk. Superspännande och nytt för mig! Och så visade det sig att jag fick jobba idag och även imorgon också. Och på torsdag har jag sedan innan sagt ja till att vara med och hjälpa till på deras pysseldag, så det blir nästan en hel vecka som "fröken" för mig!

Det är väldigt spännande och roligt. Utmanande och lärorikt. Igår när jag gick runt med rättpennan i handen så slog det mig att detta, det var ju jobbet jag drömde om som liten. Jag ville bli lärare. Och nu gick jag runt och rättade matteböcker för 7- och 8-åringar. Precis som jag fantiserade om för 10 år sen! Jag vet inte om jag idag skulle vilja gå i mammas lärarfotspår, men man ska aldrig säga aldrig! Jag älskar de små barnen i klassen, och jag blir så väldigt nostalgisk när jag nu, istället för att själv fylla i skrivstil-boken, får visa hur man gör! Jag älskade ju skolan förr och hade nästan själv lust att fylla i flickans skrivstil-bok igår, och inte bara få rätta den :)

I alla fall, så är det något nytt och skojigt! Jag är inte van vid att bossa över människor, och säga åt på skarpen när de gör fel, så det är grymt lärorikt! När jag är barnvakt för mina syskonbarn kan jag få höra: "Du är inte min mamma". Men här kan inte eleverna säga: "Du bestämmer inte över mig", för jag är deras tillfälliga fröken, och bestämmer minsann visst :)



Translation:
This week has been very challenging for me so far. Yesterday I was asked to stand in and teach for a class in primary school, because the teacher was sick. So I started yesterday and got to work today and tomorrow as well. This is really fun, and a whole new thing for me! I don't know if I want to be a teacher, although I realised that this was actually my dream job when I was a kid. I really love the kids in the class. They're so cute!

Den här förmiddagen bakade jag pepparkakor med mamma. Med Michael Bublés julsånger i bakgrunden. (I själva verket överröstade dem nog oss i och för sig). Jag kände på mig, att med hans röst, + min sinnestämning + juligt pepparkaksbak skulle detta leda till tårar.

Och mycket riktigt slutade det med blöta ögon, och jag kunde bara inte delta i verkligheten längre. Jag snyftade lite, lade mig i soffan och grät. Jag hade ont i hjärtat och kunde riktigt känna hur smärtan kom på grund av sinnestämningen jag var i. Det är verkligen så det funkar, när man lätt drömmer sig bort!

Lät det tragiskt? Ja, jag vet inte. Och nu slumpades visst Driving Home for Christmas fram bland sångerna till på köpet. Jag och mamma tittar på varann och tjuter: ÅÅÅH.

Tro att jag är galen, men jag kan inte hjälpa det!



Translation:
While me an mum made some gingerbread cookies today, I started to cry because of Michael Bublé's wonderful Christmas songs. So I cried and couldn't stand the reality anymore. My heart ached and it was just because of my mood, my romantic mood. It's what's happening when you easily dream away!

Do you think it sounds tragic? Well, I don't know. Suppose I am crazy, but I can't help it!