Sista inlägget i Sverige?
Imorgon gäller det. I dagarna som gått så har jag omvartannat varit jätteglad och jättespänd. Jag har haft ont i magen och mått illa. Det var min kropps otrevliga sätt att fråga mig: "Vad ger du dig in på? Ska du ta steget ut i något okänt och lämna tryggheten här?", men då har mitt hjärta påmint mig om hur mycket jag ser fram emot detta, och vilket äventyr det kommer bli.
Idag är listan ganska lång på saker som jag ska göra. Ändå sitter jag fortfarande i sängen, och jag är alldeles för lat för att gå ur den. Men jag har planerat att prata med Emmie i Australien på Skype. En mycket bra anledning att inte börja med listan än! :) Jag ska packa, växla pengar på banken, ladda över musik till iPhonen och massa annat ointressant. Och så ska jag träffa syskonen i omgångar, och ta farväl för 3 månader.
Jag har den senaste veckan tänkt på de saker som jag kommer att sakna, och inte sakna, i några månader. Jag vet att jag kommer att sakna mitt rum, min familj med alla underbara syskonbarn, de vänner jag har kvar här, det svenska godiset, kyrkan, kanske tryggheten i att förstå vad alla säger... men jag älskar å andra sidan engelska språket, så det kommer nog bli en dröm! :)
I all nervositet denna veckan, så har en enda sång snurrat runt och runt i mitt huvud, och jag har inte kunnat släppa den. För några veckor sen, under en gudstjänst som jag inte var med på, hade en kille spelat och sjungt denna sången. Samma kväll var jag hemma hos min syster som var i full färd med att söva de tre pojkarna, och jag gick in till den äldste pojken, som fyller 8 nästa vecka. Han ville höra musik innan han somnade, och han ville höra just den sången som hade spelats på gudstjänsten samma morgon. Jag kände igen den, och med ens jag hörde min syster börja sjunga den, kände jag en sån glädje. Jag älskar den, och tack vare att jag blev påmind om den vid det tillfället, så är det den sången som denna veckan, om och om igen har snurrat runt i mitt huvud. Sången är skriven av Ola Serholt, som var pappa och släkting till några av mina vänner. Ola gick bort i cancer för ett år sedan, och han hade ett stort hjärta för lovsång. Han lämnade efter sig två helt underbara skivor, en utgiven 1999 och en som utgavs förra året. Sången jag pratar om kommer från den äldre skivan, och heter "Över berg och djupa dalar". Så synd att ni inte kan höra den. Den finns inte ute på nätet.
Över berg och djupa dalar
Jesus, vill jag följa dig
Jag vill gå när jag hör dig tala
Till den plats du visar mig
Över berg och djupa dalar
Vill jag gå till livets slut
Men till sist i himmelens salar
Där min själ får vila ut
Liten tid vi lever här
Med mycket möda och stort besvär
Låt nu ingen hindra dig till att vila redan här
Om än ingen förstår vägen du går
Du måste ensam vandra
Var trogen i det du fått och det du förstått
Och se ej mer på andra
Han kommer igen vår gamle vän
För det har han lovat
Han gett oss ett hem i himmelen
Gett oss sin största gåva
Så ge inte upp om än tiden är tuff
Utan fortsätt kämpa
Vad gör det om du får lida här nu
Jämfört med det som väntar
Jag kan inte sluta lyssna på den! Den, och många andra låtar på den skivan talar till mig, många mitt i prick in i mitt liv just nu. Jag tror fullt ut att det var Guds plan att jag skulle leta fram skivan och börja lyssna på den precis i denna tid. Jag behöver bli så uppbyggd jag kan i min tro när jag nu reser iväg.
I'm leaving tomorrow. Crazy. I've been happy and nervous, again and again. But I know it'll be good. Or I hope so. Today I have a long list of things I need to do. For example, finish packing.
The last weeks I've been thinking of things I'm going to miss in Sweden, like: family and friends, my room, the candy, church, and maybe the fact that I understand everyone perfectly here... But I love English, so I know that'll be like a dream! :)
A while ago, I became reminded of a song that I really like, and I've been thinking of it the last week, so I searched for it and found the CD. And now when I listen to it, most of the songs really speak to me in right time. Thanks to Ola Serholt, who wrote the songs. I also think God had some kind of plan, that I was supposed to find that CD now, so that I could feel this way.
Idag är listan ganska lång på saker som jag ska göra. Ändå sitter jag fortfarande i sängen, och jag är alldeles för lat för att gå ur den. Men jag har planerat att prata med Emmie i Australien på Skype. En mycket bra anledning att inte börja med listan än! :) Jag ska packa, växla pengar på banken, ladda över musik till iPhonen och massa annat ointressant. Och så ska jag träffa syskonen i omgångar, och ta farväl för 3 månader.
Jag har den senaste veckan tänkt på de saker som jag kommer att sakna, och inte sakna, i några månader. Jag vet att jag kommer att sakna mitt rum, min familj med alla underbara syskonbarn, de vänner jag har kvar här, det svenska godiset, kyrkan, kanske tryggheten i att förstå vad alla säger... men jag älskar å andra sidan engelska språket, så det kommer nog bli en dröm! :)
I all nervositet denna veckan, så har en enda sång snurrat runt och runt i mitt huvud, och jag har inte kunnat släppa den. För några veckor sen, under en gudstjänst som jag inte var med på, hade en kille spelat och sjungt denna sången. Samma kväll var jag hemma hos min syster som var i full färd med att söva de tre pojkarna, och jag gick in till den äldste pojken, som fyller 8 nästa vecka. Han ville höra musik innan han somnade, och han ville höra just den sången som hade spelats på gudstjänsten samma morgon. Jag kände igen den, och med ens jag hörde min syster börja sjunga den, kände jag en sån glädje. Jag älskar den, och tack vare att jag blev påmind om den vid det tillfället, så är det den sången som denna veckan, om och om igen har snurrat runt i mitt huvud. Sången är skriven av Ola Serholt, som var pappa och släkting till några av mina vänner. Ola gick bort i cancer för ett år sedan, och han hade ett stort hjärta för lovsång. Han lämnade efter sig två helt underbara skivor, en utgiven 1999 och en som utgavs förra året. Sången jag pratar om kommer från den äldre skivan, och heter "Över berg och djupa dalar". Så synd att ni inte kan höra den. Den finns inte ute på nätet.
Över berg och djupa dalar
Jesus, vill jag följa dig
Jag vill gå när jag hör dig tala
Till den plats du visar mig
Över berg och djupa dalar
Vill jag gå till livets slut
Men till sist i himmelens salar
Där min själ får vila ut
Liten tid vi lever här
Med mycket möda och stort besvär
Låt nu ingen hindra dig till att vila redan här
Om än ingen förstår vägen du går
Du måste ensam vandra
Var trogen i det du fått och det du förstått
Och se ej mer på andra
Han kommer igen vår gamle vän
För det har han lovat
Han gett oss ett hem i himmelen
Gett oss sin största gåva
Så ge inte upp om än tiden är tuff
Utan fortsätt kämpa
Vad gör det om du får lida här nu
Jämfört med det som väntar
Jag kan inte sluta lyssna på den! Den, och många andra låtar på den skivan talar till mig, många mitt i prick in i mitt liv just nu. Jag tror fullt ut att det var Guds plan att jag skulle leta fram skivan och börja lyssna på den precis i denna tid. Jag behöver bli så uppbyggd jag kan i min tro när jag nu reser iväg.
I'm leaving tomorrow. Crazy. I've been happy and nervous, again and again. But I know it'll be good. Or I hope so. Today I have a long list of things I need to do. For example, finish packing.
The last weeks I've been thinking of things I'm going to miss in Sweden, like: family and friends, my room, the candy, church, and maybe the fact that I understand everyone perfectly here... But I love English, so I know that'll be like a dream! :)
A while ago, I became reminded of a song that I really like, and I've been thinking of it the last week, so I searched for it and found the CD. And now when I listen to it, most of the songs really speak to me in right time. Thanks to Ola Serholt, who wrote the songs. I also think God had some kind of plan, that I was supposed to find that CD now, so that I could feel this way.
6 dagar kvar
Resan närmar sig... Det är en hel del grejer som jag fortfarande inte har full koll på och så, men jag antar att det är så det ska vara några dagar innan.
Jag kan inte riktigt förstå att jag åker härifrån om 6 dagar. Det är helt otroligt. Mina känslor är olika från dag till dag, men en konstant känsla är att det här ska bli ett spännande och helt nytt äventyr för mig. Att komma hemifrån och se ett annat land, andra människor, en annan kultur - det känns lockande.
Jag hoppas bara att jag vilken dag som helst nu får veta mer om familjen jag kommer att bo hos.
Allt löser sig nog. Nu fick ni en liten, tiny uppdatering i alla fall. När jag väl reser iväg blir det bättre! :)
Countdown: 6 days. Still, there are some things I need to fix, and that I'm not sure about yet. Apart from that: I just can't believe I am leaving so soon. I really look forward to it, but it's very up and down every day. One thing I know is that this is going to be an adventure, and it's very exciting! New country, new people and a new culture - cool.
Just need to know more about the family where I'm going to live. Should know that any day now.
A tiny update. More to come when I'm there, I promise!
Jag kan inte riktigt förstå att jag åker härifrån om 6 dagar. Det är helt otroligt. Mina känslor är olika från dag till dag, men en konstant känsla är att det här ska bli ett spännande och helt nytt äventyr för mig. Att komma hemifrån och se ett annat land, andra människor, en annan kultur - det känns lockande.
Jag hoppas bara att jag vilken dag som helst nu får veta mer om familjen jag kommer att bo hos.
Allt löser sig nog. Nu fick ni en liten, tiny uppdatering i alla fall. När jag väl reser iväg blir det bättre! :)
Countdown: 6 days. Still, there are some things I need to fix, and that I'm not sure about yet. Apart from that: I just can't believe I am leaving so soon. I really look forward to it, but it's very up and down every day. One thing I know is that this is going to be an adventure, and it's very exciting! New country, new people and a new culture - cool.
Just need to know more about the family where I'm going to live. Should know that any day now.
A tiny update. More to come when I'm there, I promise!
Checklista
- Handla förnödenheter inför resan
- Skicka in ansökningar till potentiella universitetsstudier i höst
- Skriva engelskt CV (OM jag av nån anledning skulle vilja söka jobb i England)
- Betala studentförsäkringen
- Fylla i en anteckningsbok med recept som jag vill ha med mig
- Köpa present till värdfamiljen
- Köpa present till de familjemedlemmar som fyller år inom en snar framtid (då jag är iväg)
- Ladda in den bästa musiken jag har på iPhonen
- Ta kopior på pass, flygbiljett o.s.v.
- Låna engelsk grammatikbok på biblioteket
- Låna engelsk fickordbok av Frida
- Träffa vänner
- Packa
Ungefär så.
Nedräkning: 10 dagar.
My check list for England. Makes me feel more calm.
Countdown: 10 days.
- Skicka in ansökningar till potentiella universitetsstudier i höst
- Skriva engelskt CV (OM jag av nån anledning skulle vilja söka jobb i England)
- Betala studentförsäkringen
- Fylla i en anteckningsbok med recept som jag vill ha med mig
- Köpa present till värdfamiljen
- Köpa present till de familjemedlemmar som fyller år inom en snar framtid (då jag är iväg)
- Ladda in den bästa musiken jag har på iPhonen
- Ta kopior på pass, flygbiljett o.s.v.
- Låna engelsk grammatikbok på biblioteket
- Låna engelsk fickordbok av Frida
- Träffa vänner
- Packa
Ungefär så.
Nedräkning: 10 dagar.
My check list for England. Makes me feel more calm.
Countdown: 10 days.
Tiden är knapp
Jag ursäktar så jättemycket för den grymt dåliga uppdateringen, men jag jobbar så mycket jag kan för att plussa på min ekonomi innan jag reser. Och så har jag givetvis tusen saker att tänka på. Hoppas på att skriva snart!
Sorry for not updating the blog. I'm working a lot and I have so many things to think about before I go to England... Hopefully I'll have time to write soon!
Sorry for not updating the blog. I'm working a lot and I have so many things to think about before I go to England... Hopefully I'll have time to write soon!
This is how our story begins
Vårkänslor i inredning
Igår gjorde jag ett ryck i mitt rum. Ett inspirations-ryck. Kuddarna på sängen byttes ut från en vit-brun-beige skala till färg, färg och färg! Nu skriker min själ efter starka och glada kulörer. I inredning, kläder, ja allt. För jag är en färgglad människa i hjärtat. På vintern tvingas man dock att gå klädd i gråskala på grund av butikernas utbud. Jag tror inte att jag mår så bra av det.
Uppifrån: vit kudde (kommer inte ihåg vart jag köpt den), rosa kudde från IKEA, med en spetsduk från loppis som jag sytt på, grön kudde med turkosa bollar från Village, pudelkudde från Rice och spetskudde från loppis.
Och istället för kuddarna som aldrig riktigt passade till den bruna soffan, hängde jag en spetsbit över ryggstödet, och vips! så kändes det trevligare. På väggen plockade jag bort alla de små, plottriga bilderna jag hade där och hängde upp gamla foton och vykort i svart-vitt istället. Ett lugnare intryck, definitivt. Innan såg det ut så här.
Det mesta på de här två bilderna är loppisfynd. Soffan, duken och många av ramarna. Korten i ramarna är nästan allihop inhandlade i Paris. Jag älskar dem! Masken är från Venedig och sjalen från Lindex.
Och så var jag ju förstås tvungen att piffa till det lite i den här hörnan också. Bara lite.
Kastrullen är ett nytt loppisfynd!
Och så fönstret:
Den söta "krukan" som egentligen är en potta hittade jag på loppis idag. Kopparna är också loppisfynd, för längesen. Och i dem bor det gamla filmisar! I koppen ovan tittar James Dean fram, tillsammans med hans rumskompisar.
I changed some things in my room yesterday. Put on some new cushions on my bed (colours!!) and put some new frames on the wall. I love to buy things on flea markets!
Uppifrån: vit kudde (kommer inte ihåg vart jag köpt den), rosa kudde från IKEA, med en spetsduk från loppis som jag sytt på, grön kudde med turkosa bollar från Village, pudelkudde från Rice och spetskudde från loppis.
Och istället för kuddarna som aldrig riktigt passade till den bruna soffan, hängde jag en spetsbit över ryggstödet, och vips! så kändes det trevligare. På väggen plockade jag bort alla de små, plottriga bilderna jag hade där och hängde upp gamla foton och vykort i svart-vitt istället. Ett lugnare intryck, definitivt. Innan såg det ut så här.
Det mesta på de här två bilderna är loppisfynd. Soffan, duken och många av ramarna. Korten i ramarna är nästan allihop inhandlade i Paris. Jag älskar dem! Masken är från Venedig och sjalen från Lindex.
Och så var jag ju förstås tvungen att piffa till det lite i den här hörnan också. Bara lite.
Kastrullen är ett nytt loppisfynd!
Och så fönstret:
Den söta "krukan" som egentligen är en potta hittade jag på loppis idag. Kopparna är också loppisfynd, för längesen. Och i dem bor det gamla filmisar! I koppen ovan tittar James Dean fram, tillsammans med hans rumskompisar.
I changed some things in my room yesterday. Put on some new cushions on my bed (colours!!) and put some new frames on the wall. I love to buy things on flea markets!
Hållplats England
När dagarna inte är fulla med jobb (som hela denna veckan har bestått av, mest vikariat = gå upp okristligt tidigt, vilket jag inte är van vid) så går jag och tänker. Drömmer. Funderar. Analyserar. Jag tror att jag gör det mer än jag förstår och är medveten om, för ibland får jag helt plötsligt ont i magen utan att jag vet varför. Eller jo, jag vet att det har något med mina miljoner tankar att göra, men jag kan inte peka på vad!
Vid dessa tillfällen måste jag tömma mitt huvud på lite tankar så att jag kan slappna av. Det gör jag genom att skriva, prata med en vän, kanske gråta (om det skulle vara något riktigt hjärtskärande) eller lyssna på musik. Och just nu skapar jag små sagor som speglar mitt liv. Det är nyttigt, så att man vet vad man ska ta itu med, eller vad man ska berömma sig för.
Jag tänker inte lämna ut mitt liv här, men lite skulle jag kunna delge. Främst för att få skriva av mig.
De senaste dagarna har jag tänkt mig själv på en tågstation:
Större delen av mitt liv har jag suttit i väntsalen. Några människor har kommit in, vänt, och gått ut igen. Andra har haft mer tid. De har slagit sig ner bredvid mig, för en kortare eller längre tid, och jag har bara suttit där. Väntat. Men på vad? Vilket tåg ska jag ta? 'Det kanske är bäst att jag sitter här, det är så blåsigt ute. Här inne är det varmt och skönt' Jag sitter nog här en stund till.' Men nu. Nu sitter jag inte i väntsalen längre. Nu står jag på perrongen, i min svarta ullhatt, min brunrutiga kappa, de svarta handskarna och min fina, gamla resväska. 'Jag har en tågbiljett som jag ska använda idag. Inget kan stoppa mig nu.' Och när jag står där och väntar på tåget, så känner jag hur spännande allt plötsligt är. Det är inte bekvämt, inte alls. Men nytt, annorlunda och spännande. Tåget kommer att ta mig till nya platser jag aldrig förut sett, och på vägen kommer jag att träffa människor som aldrig nått min blick förut. I resväskan har jag mina saker, men inte de käraste och finaste sakerna. De har jag bevarat i mitt hjärta. Resväskan är egentligen alldeles onödig. Men det känns tryggt att ha den.
Ungefär så känns det i min väntan på att få resa till England. Nytt, läskigt och obekvämt. Men helt otroligt spännande och utmanande. Jag ser otroligt mycket fram emot det. Ibland måste jag nästan hålla i mig för att inte låta tiden gå för fort innan avresedatumet. Jag är så ivrig!
Translation: (Mark the white areas. Don't know why this is happening, but if you mark it, you'll be able to read anyway)
In recent days I have thought myself at a train station:
Most of my life I have been sitting in the waiting room. Some people have come in, waiting, and gone out again. Others have had more time.
So roughly, this is what it feels like in my waiting to travel to England. New, scary and uncomfortable. But incredibly exciting and challenging. I look forward to it at lot. I'm so excited!
Vid dessa tillfällen måste jag tömma mitt huvud på lite tankar så att jag kan slappna av. Det gör jag genom att skriva, prata med en vän, kanske gråta (om det skulle vara något riktigt hjärtskärande) eller lyssna på musik. Och just nu skapar jag små sagor som speglar mitt liv. Det är nyttigt, så att man vet vad man ska ta itu med, eller vad man ska berömma sig för.
Jag tänker inte lämna ut mitt liv här, men lite skulle jag kunna delge. Främst för att få skriva av mig.
De senaste dagarna har jag tänkt mig själv på en tågstation:
Större delen av mitt liv har jag suttit i väntsalen. Några människor har kommit in, vänt, och gått ut igen. Andra har haft mer tid. De har slagit sig ner bredvid mig, för en kortare eller längre tid, och jag har bara suttit där. Väntat. Men på vad? Vilket tåg ska jag ta? 'Det kanske är bäst att jag sitter här, det är så blåsigt ute. Här inne är det varmt och skönt' Jag sitter nog här en stund till.' Men nu. Nu sitter jag inte i väntsalen längre. Nu står jag på perrongen, i min svarta ullhatt, min brunrutiga kappa, de svarta handskarna och min fina, gamla resväska. 'Jag har en tågbiljett som jag ska använda idag. Inget kan stoppa mig nu.' Och när jag står där och väntar på tåget, så känner jag hur spännande allt plötsligt är. Det är inte bekvämt, inte alls. Men nytt, annorlunda och spännande. Tåget kommer att ta mig till nya platser jag aldrig förut sett, och på vägen kommer jag att träffa människor som aldrig nått min blick förut. I resväskan har jag mina saker, men inte de käraste och finaste sakerna. De har jag bevarat i mitt hjärta. Resväskan är egentligen alldeles onödig. Men det känns tryggt att ha den.
Ungefär så känns det i min väntan på att få resa till England. Nytt, läskigt och obekvämt. Men helt otroligt spännande och utmanande. Jag ser otroligt mycket fram emot det. Ibland måste jag nästan hålla i mig för att inte låta tiden gå för fort innan avresedatumet. Jag är så ivrig!
Translation: (Mark the white areas. Don't know why this is happening, but if you mark it, you'll be able to read anyway)
When I'm not working very hard (which I've done a lot recently) I dream. Think. Analyse. I think I do it more than I understand and am aware of, because sometimes I get a sudden pain in my stomach without knowing the reason why. Or, I know it has something to do with the million thoughts I have, but I cannot pinpoint what!
When that happens, I have to delete some thoughts so that I can relax. Right now I create small stories that reflect my life. It is useful, so that you know what to deal with, and what you should be proud of.
In recent days I have thought myself at a train station:
Most of my life I have been sitting in the waiting room. Some people have come in, waiting, and gone out again. Others have had more time.
The have sat down next to me, for a shorter or longer time, and I've just been sitting there.
Waiting. But on what? Which train should I take? 'Perhaps it is for best that I sit here, it's so windy out there. In here it's nice and warm "I'm sitting here probably a little longer." But now. Now I'm not there anymore. Now I stand ont the platform. 'I have a ticket that I'm going to use today. Nothing can stop me now.” And as I stand there waiting for the train, I realise how exciting everything suddenly is. It is not easy, not at all. But new, different and exciting. The train will take me to new places I've never seen, and on the road, I will meet people who I've never met.So roughly, this is what it feels like in my waiting to travel to England. New, scary and uncomfortable. But incredibly exciting and challenging. I look forward to it at lot. I'm so excited!
Filmen om mitt liv
Jag har precis sett filmen om mig.
Visst är det otroligt? Alltså, inte exakt i detalj, men varje gång jag tittade på flickan i huvudrollen så såg jag mig själv. Det var jag. Och då menar jag inte bara i klädstilen och epoken, nej, hela personen. Där jag är i livet just nu, det stämde så precis. O, så intressant det var. Fint och gulligt, träffande och lärorikt.
Ja, detta gjorde då sannerligen dagen till en än mer intressant dag. Innan dess ägnade jag dagen till att vara vikarie, 8-14. Och imorgon är det dags igen, 8-13.10. Två timmars paus och sedan jobb på Village till kl 18! Det är toppen med fullbokade dagar ibland, fastän det är lite uttröttande. Och så gjorde jag förresten lite ärenden inför resan till England också. Det närmar sig med stormsteg!
Och vet ni. Jag tog ett raskt beslut att jag ska klippa min lugg igen! Medan jag såg filmen insåg jag mer och mer hur otroligt gärna jag ville klippa rak lugg igen, nu när jag har så långt hår. Flickan i filmen var så otroligt vacker, och hennes frisyr var inte så långt ifrån min - med undantag att hon hade rak lugg då. Så nu tänker jag springa till frisören så fort jag har tid (kanske på min två timmars-paus imorgon?)!!
Det var allt jag hade att säga för nu.
I just saw the movie of my life. Strange but sweet, and worthwhile. Definitely. I saw myself in that girl, not just her style. Everything!
My trip to England is getting closer. 3 weeks. Woho!
And, I am going to cut my fringe. Just have to, since that girl in the movie had such beautiful hairstyle with that kind of fringe.
Visst är det otroligt? Alltså, inte exakt i detalj, men varje gång jag tittade på flickan i huvudrollen så såg jag mig själv. Det var jag. Och då menar jag inte bara i klädstilen och epoken, nej, hela personen. Där jag är i livet just nu, det stämde så precis. O, så intressant det var. Fint och gulligt, träffande och lärorikt.
Ja, detta gjorde då sannerligen dagen till en än mer intressant dag. Innan dess ägnade jag dagen till att vara vikarie, 8-14. Och imorgon är det dags igen, 8-13.10. Två timmars paus och sedan jobb på Village till kl 18! Det är toppen med fullbokade dagar ibland, fastän det är lite uttröttande. Och så gjorde jag förresten lite ärenden inför resan till England också. Det närmar sig med stormsteg!
Och vet ni. Jag tog ett raskt beslut att jag ska klippa min lugg igen! Medan jag såg filmen insåg jag mer och mer hur otroligt gärna jag ville klippa rak lugg igen, nu när jag har så långt hår. Flickan i filmen var så otroligt vacker, och hennes frisyr var inte så långt ifrån min - med undantag att hon hade rak lugg då. Så nu tänker jag springa till frisören så fort jag har tid (kanske på min två timmars-paus imorgon?)!!
Det var allt jag hade att säga för nu.
I just saw the movie of my life. Strange but sweet, and worthwhile. Definitely. I saw myself in that girl, not just her style. Everything!
My trip to England is getting closer. 3 weeks. Woho!
And, I am going to cut my fringe. Just have to, since that girl in the movie had such beautiful hairstyle with that kind of fringe.
Garden - Needtobreathe
Let the songs I sing bring joy to you
Let the words I say confess my love
Let the notes I choose be your favorite tune
Father let my heart be after you
In this hour of doubt I see
Who I am is not just me
So give me strength to die myself
So love can live to tell the tale
Let the songs I sing bring joy to you
Let the words I say confess my love
Let the notes I choose be your favorite tune
Father let my heart be after you
Best album right now. This and "Sigh No More" - Mumford & Sons.
Let the words I say confess my love
Let the notes I choose be your favorite tune
Father let my heart be after you
In this hour of doubt I see
Who I am is not just me
So give me strength to die myself
So love can live to tell the tale
Let the songs I sing bring joy to you
Let the words I say confess my love
Let the notes I choose be your favorite tune
Father let my heart be after you
Best album right now. This and "Sigh No More" - Mumford & Sons.