.

Jag har blåmärken, ont i höften och resten av kroppen är stel och öm. Jag dansade i två timmar igår. Också är jag trött, och har varit ganska mycket dem senaste dagarna. Fråga mig inte varför. Kanske beror det på att vi dansar så mycket nu?
Vad dans är härligt. Kroppen får liksom mjuka upp alla kotor och leder, men visst känns det dagen efter i en kropp som min.
Jag längtar såå... Maja, Emma och Erica; ni vet vad? :) I november smäller det ...

Jag ska vara barnvakt idag trots min trötta kropp. De närmaste fyra timmarna kommer jag att sitta i Lobergsslätt, hos treåriga Lisen och leka och roa mig med henne. Det kan bli trevligt.
Sen ska jag till kyrkan och öva, öva öva ;) Haha, gissa det du!

...då man sover till elva. Usch. Jag tycker om att få sova ut, men att få sova ut betyder inte att jag vill sova till elva-tolv en söndag.  Men när man väl har vaknat så kan man inte spola tillbaka tiden, då sitter man där i soffan och är alldeles yr på grund av för mycket sömn.
Ja, jag vet att det kallas sjusovare. Du får säga det, det har jag redan hört sisådär tjugo gånger.

Idag ska jag dansa (igen), tjoho! Efter det ska jag umgås lite med mina vänner. Trevlig tanke.

Söndagar är på ett sätt avkopplande och trevliga. Mötena gör att man har något att göra och tänka på. Men samtidigt betyder det att man är en dag närmare måndagen, då skolan får bli verklighet igen.

See ya!

Vad naturen är skön! När kvällar som dessa börjar närma sig höstkalla, kommer dem små djuren fram som skuggor under lyktstolparnas sken. Jag träffade just på den lilla taggbeklädda igelkottsarten när jag efter en cykelpromenad var på hemväg.
Igelkotten är ett speciellt djur som ger en sån där mysig känsla av kalla höstkvällar i soffan... Samtidigt som minnen dyker upp när jag var i ungefär fem års-åldern, då jag och mamma ofta satte ut en skål med vatten till den igelkott som bodde bakom våra stora enar vid husväggen på den tiden, då min ingifta farbror lärde mig klappa en igelkott utan att sticka sig på de vassa taggarna.
Vad jag längtar till den riktiga hösten - innekvällarna, tända ljus, halsdukar/sjalar, inköp av ny höstjacka och vantarna kommer fram...

  

Studiedag igår, skola idag. Vad skönt det är att vara ledig, att få ha en låång helg! Men vad trött man sen är när skolan börjar igen... Klassiskt.
Prov idag, jag hoppas det går vägen. Jag tycker att det är hopplöst att lägga prov direkt efter lediga dagar (helg eller lov), för då pluggar man inte i alla fall, fastän man är tvungen...

Igår slappade jag... eller ja, "tog det lugnt" kan man också uttrycka det. Jag åt middag hos Johanna. Mysigt! Också övade vi dans. Tjoho! :]

Nu måste jag kila.. så jag inte kommer försent till skolan!

Inatt, innan jag somnade tog jag som varje kväll fram min bibel. Jag var trött och famlade efter boken. Jag började försiktigt bläddra lite i den för att se om jag inte kunde hitta någon vers jag kunde läsa som uppmuntrade. Och den första rubriken som mina ögon fäste blicken på var Psalm 91 där rubriken löd: Under Guds beskydd.

'Vi bor i den Allsmäktiges skugga, skyddade av Gud, av honom som är över alla gudar. Därför kan vi säga: "Bara han är min tillflykt, den enda fasta, det enda trygga. Han är min Gud, och jag litar på honom."
   Han räddar dig från alla gömda faror och skyddar dig från alla dödliga sjukdomar. Han kommer att skydda dig med sina vingar! Ja, under sina vingar bevarar han dig. Hans trofasta löfte är din rustning. Du behöver inte vara rädd längre för pest och andra plågor. Du kan gå lugn under dagen och du kan vila trygg och utan ångest under natten.
   Även om tusen faller vid min sida, ja, även om tiotusen stupar och dör runt omkring mig, kommer inget ont att hända mig. Med egna ögon ska jag få se på hur de ogudaktiga straffas, men jag ska inte dela deras öde, för Herren är min tillflykt! Jag har Gud, den Högste till min beskyddare. Därför kan inte ondskan övervinna mig, och ingen olycka ska komma i närheten av mitt hus. Han har sänt änglar för att skydda mig, vart jag än går. Med sina händer ska de bära mig, så att jag inte snubblar för någon sten. Jag kan tryggt möta både lejon och giftiga ormar, ja, till och med trampa på dem.
   Herren säger: "Eftersom han älskar mig av hela sitt hjärta, ska jag rädda honom. Jag ska göra honom mäktig, därför att han erkänner mig som Herre. När han ropar på mig, ska jag svara honom. Jag ska vara med honom i hans svårigheter och rädda honom och ära honom. Hos mig finner han den hjälp han behöver, och jag ska ge honom ett långt och innehållsrikt liv.'

Tårar och skratt. Mod och rädsla. Lycka och besvikelse.

Saker sker som man aldrig väntat sig. Man tänker, tårar sipprar och besvikelse sköljer över en.
Strålande glädje utan ord befinner sig i hjärtat. Sprudlande rodnader får grubblandet att ta för mycket tid.
Djupa telefonsamtal till sena natten tar tankarna en resa bortom fjärran. Att på mörka kvällspromenader prata med en bästa vän på om värdsliga ting, allvarliga ting och saker som berör oss själva och våra närmaste.

Livet i sin högsta grad.
Det är ibland en alldeles förträffligt trevlig dröm, som en dans på blodröda rosor.
Det är ibland en mardröm man kämpar emot, men aldrig kommer ur.

Jesus är det bästa i mitt liv.
Han är den som kommer med den där strålande glädjen utan ord.
Han är den som torkar tårarna och blåser bort besvikelsen.
Han är den som skapat oss. För dem som vi är.
Jag vill bli mer lik Jesus. Han som alltid läker såren; skrubbsåren och dem djupaste. Han som alltid finns där. Han är coolast, bäst och underbarast i mitt liv.

Om du tycker att det är intressant att läsa här så kan du ju alltid gå in på www.olivaj.blogg.se, bloggen som jag hade innan jag skaffade denna. Där kan du läsa om mitt sommarlov om du tycker att det verkar spännande. Om du inte redan har gjort det, d.v.s.

See ya!

Med en svullen och röd hand, en "tatuering" målad i tusch och en randig, uttöjd tröja kom jag hem igår kväll.

Den svullna handen fick jag genom en dumdristig lek. Det var väldigt roligt i början, men AJ vad det gjorde ont! Kan inte förklara vad vi gjorde direkt, men sjukt var det .. och smärta blev det. Men okej, nu lämnar vi det. Handen är svullen men jag själv mår bra.
   Ja, och den där målningen jag fick på armen? Hm, inte för att jag vet vad den föreställer, men... Konstnären (?), var Adam. Vackert målat med röd sprit-penna :S ... Men jaja, det gör väl inget att det färgar av sig på alla kläder? Men, tatuerad och klar får man kommentaren: "Oh! Ärligt talat så borde du skaffa en sån! Men det är klart, då dör väl du... så ont som det gör."
   Den randiga tröjan bars av en något för stor person för den storleken, inget illa menat... det var ju sanningen? :)  Och den var ju härligt uttöjd sen, men det var faktiskt lika bra. Den var lite tajt innan, och undrar då om den inte satt lite tajt på personen som provade den?

Nu ska jag vara lite duktig och gå ut och titta till min cykel, så att den håller och funkar som den ska. För vi ska cykla till Eksjö på onsdag med klassen... och åka vattenskidor! Oj, upplevelse!

Så otroligt fina vänner jag har, jag är så lyckligt lottad!

Iklädd blå mysbyxor och sovtröja, liggandes i den mörgröna soffan med den något tunna filten över mig är jag stämplad som sjuk. Svetten lackar samtidigt som känslan av vinterkyla trillar över mig. 'Jag tror att jag har feber'
Med fjärrkontrollen i min hand rör sig fingrarna från knapp till knapp. Allt från tv-såpor till vardagliga nyheter till program fyllda med tecknade små hundar. Vad ska jag välja? Så insatt i reklam och program som jag är nu, har jag aldrig varit intresserad av att vara, och har heller inte varit på mycket, mycket länge.
När jag sedan efter många timmar hör fotsteg från köket och ser mammas välkända ansikte i rummet, får jag efter att ha levt på kex och kakor hela dagen, smaka på en bit pizza. Gott hade ni nog sagt, för det är hemmagjord pizza, bakad av min bror. Men jag rent ut sagt tvingade i mig den där lilla biten. Den gick ner, men eftersmaken var inte särsklit god i mitt tillstånd.
Detta var igår. Idag är det idag. Jag har ingen feber längre, men har dessvärre ont i halsen idag. Det är ingen skön känsla det heller, så nu sitter jag och vräker (fniss) i mig halstabletter och väntar spänt på det oöppnade paketet Hubba Bubba bredvid mig.
I hope I'll be better very soon.

Stopp och belägg. Detta inlägget skrev jag inte för att ni ska tycka synd om mig, utan för att jag har tråkigt och orkar sitta vid datorn i några minuter utan huvudvärk. :)
Bye!