Bara tårar

Den här förmiddagen bakade jag pepparkakor med mamma. Med Michael Bublés julsånger i bakgrunden. (I själva verket överröstade dem nog oss i och för sig). Jag kände på mig, att med hans röst, + min sinnestämning + juligt pepparkaksbak skulle detta leda till tårar.

Och mycket riktigt slutade det med blöta ögon, och jag kunde bara inte delta i verkligheten längre. Jag snyftade lite, lade mig i soffan och grät. Jag hade ont i hjärtat och kunde riktigt känna hur smärtan kom på grund av sinnestämningen jag var i. Det är verkligen så det funkar, när man lätt drömmer sig bort!

Lät det tragiskt? Ja, jag vet inte. Och nu slumpades visst Driving Home for Christmas fram bland sångerna till på köpet. Jag och mamma tittar på varann och tjuter: ÅÅÅH.

Tro att jag är galen, men jag kan inte hjälpa det!



Translation:
While me an mum made some gingerbread cookies today, I started to cry because of Michael Bublé's wonderful Christmas songs. So I cried and couldn't stand the reality anymore. My heart ached and it was just because of my mood, my romantic mood. It's what's happening when you easily dream away!

Do you think it sounds tragic? Well, I don't know. Suppose I am crazy, but I can't help it!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback