.

På bilder är det alltid svårt att se en ny människa som den verkligen är. Men dem säger mer än bara ord, så därför hoppas jag ni får en bra uppfattning av denna mannen, liksom jag blev helt störtkär i honom. Jag överdriver inte.
En man som liknar mannen i serien Doctor Quinn, eller han som spelar Jesus i The Passion of The Christ, och kanske Mel Gibson i Braveheart? Han kan inte bli annat än snygg! Eller snarare vacker.



I alla fall. Denna man spelade på ett av caféerna där vi brukade sitta på kvällarna och lyssna. Han sjöng väldigt bra. Och framförallt lyssnade vi på honom för hur han såg ut ;). Jag och pappa fick pratat med honom sista kvällen innan vi åkte. Han kommer från Nya Zeeland och heter Greg. Vilken känsla att prata med honom! Titta in i dessa stora, djupa, gröna ögon. Wow ;)

ANDRA POJKAR

Under semestern har jag och Emmie fått så kallade "ögonvänner", vilket innebär vänner man bara utbyter blickar med, alltså inga ord. Och OJ vad jag gillar fransmän SÅ mycket mer än svenskar! Här i Sverige ser man inte varandra, men i Frankrike hälsar man, säger godkväll, frågar hur man mår, utan att man behöver känna människan! Helt underbar kultur på det sättet!
Så, det var en pojke vi såg på ett annat café som vi kallade "franskpojken". Han såg typisk fransk ut och log mot mig varje gång vi såg honom, på stranden och på caféer med sina kompisar som vi kallade "flintskallen" och "benranglet" (haha). Han hade ett väldigt sött leende! Synd att dem antagligen åkte hem efter tre dagar, jag såg dem inte mer sen. Jag fick inte veta vad han hette... men aja. Kul var det!

Och så var det "smörkillen" eller "charmören" som jag kallade honom. På cafét där dem spelade satt en kväll en kille med sina två kompisar. Han kollade in mig och log mot mig ovanligt mycket. En kvinna som sålde rosor gick runt på cafét och när hon gick förbi denna kille haffade han tag i henne, och jag fick en känsla av att han skulle köpa en ros till mig. Han betalade för en ros, men tog aldrig någon... Så gick kvinnan iväg och kom tillbaka lika snabbt, gick fram till mig och gav mig en röd ros! Smart drag, för jag förstod direkt att det var killen som kollat in mig som gett mig den. Och eftersom vi satt såpass långt fram så såg ju alla bakom oss detta, och stämde in i ett "ooh". Jag mimade "merci" till killen, och han blinkade tillbaka. Det roliga var att han satt på samma café varje kväll och liksom höll utkik tills han såg mig och visste vad han skulle titta på, typ :D HAHA! En upplevelse! Jag tog med rosen hem, för att torka den :)