Olivia som modell.
Okej. Det blir dramatiskt idag:
Tjugo över tre. Jag står bakom kassan och klurar med ett problem (tror jag det är, eller något annat som tar lite längre tid) med en kund. Jag blir smått överraskad/glad när jag tittar upp och ser Émelie skymta bakom kunden, sms:ande. Vi får ingen ögonkontakt. Jag fortsätter med kunden. Tittar upp. Émelie sms:ar fortfarande. 'Väldigt vilket långt sms hon ska skicka tänker jag'. Plötsligt står Émelie snett framför mig och hoppar upp och ned och nästan hojtar: "Olivia! Jag har kommit hit för DIN skull, för att berätta något jättespännande! Mamma körde ut mig för att jag skulle få frisk luft, och nu är jag här för din skull för att jag måste berätta något!!" Eller något i den stilen. Jag står fortfarande med kunden och sneglar lite på Émelie, nickandes och mumlande: "Ja, hehe. Vad kul. Då måste det ju vara något väldigt spännande, hehe." (Med varor nedplockandes i en påse, fortfarande med kunden). När kunden gått, hoppar Émelie fram till mig, öga mot öga, och utropar: "Jag har precis fått sms av Sara, och ALLA vi har kommit med till modevisningen!!!!" Med uppspärrade ögon (känns det som i alla fall) tittar jag glatt på henne och säger: "Näää! Vad kuuul!" Som mitt vanliga reagerande ungefär. Vi pratar en stund till och sedan ger sig Émelie ut ur butiken. Hejdar sig själv, vänder sig om (medan nästa kund kommer fram till mig) och utropar igen: "Grattis förresten!! Till modell!! Haha!" Mitt vanliga jag-kan-kanske-inte-prata-så-mycket-med-dig-just-nu-för-jag-har-kund-ton kommer fram igen och jag skrattar lite och säger: "Hihi, tack! Du med!"
Så nu är vi alltså med. Hela bunten! Jag kollade genast mejlet då jag kom hem, och mycket riktigt. Den 24/1 ska vi vara på Rosenfredskolan mellan kl 16.00 och 18.00 för att prova kläder. HIHI. Skojsigt och roligt. Jag bara ääälskar kläder ju!
Förra gången jag var modell var det håret det gällde. Då såg det ju ut såhär:
Det var ruskigt skoj. Jag hade lätt kunnat vara med i det en gång till! Och jag blev faktiskt väldigt nöjd med håret, när jag vant mig. Förutom att det blektes bort väldigt fort. Lila är väl inte det hållbaraste precis. Åh, vad kul vi hade. Vi blev uppassade, tvättade och färgade hår i omgångar och var väldigt förväntansfulla :)
Om ni vill läsa hur det gick, kolla: oliviajohansson.blogg.se/m_012007.html och bläddra ner lite. (Vet inte hur man länkar till inlägg!)
Tjugo över tre. Jag står bakom kassan och klurar med ett problem (tror jag det är, eller något annat som tar lite längre tid) med en kund. Jag blir smått överraskad/glad när jag tittar upp och ser Émelie skymta bakom kunden, sms:ande. Vi får ingen ögonkontakt. Jag fortsätter med kunden. Tittar upp. Émelie sms:ar fortfarande. 'Väldigt vilket långt sms hon ska skicka tänker jag'. Plötsligt står Émelie snett framför mig och hoppar upp och ned och nästan hojtar: "Olivia! Jag har kommit hit för DIN skull, för att berätta något jättespännande! Mamma körde ut mig för att jag skulle få frisk luft, och nu är jag här för din skull för att jag måste berätta något!!" Eller något i den stilen. Jag står fortfarande med kunden och sneglar lite på Émelie, nickandes och mumlande: "Ja, hehe. Vad kul. Då måste det ju vara något väldigt spännande, hehe." (Med varor nedplockandes i en påse, fortfarande med kunden). När kunden gått, hoppar Émelie fram till mig, öga mot öga, och utropar: "Jag har precis fått sms av Sara, och ALLA vi har kommit med till modevisningen!!!!" Med uppspärrade ögon (känns det som i alla fall) tittar jag glatt på henne och säger: "Näää! Vad kuuul!" Som mitt vanliga reagerande ungefär. Vi pratar en stund till och sedan ger sig Émelie ut ur butiken. Hejdar sig själv, vänder sig om (medan nästa kund kommer fram till mig) och utropar igen: "Grattis förresten!! Till modell!! Haha!" Mitt vanliga jag-kan-kanske-inte-prata-så-mycket-med-dig-just-nu-för-jag-har-kund-ton kommer fram igen och jag skrattar lite och säger: "Hihi, tack! Du med!"
Så nu är vi alltså med. Hela bunten! Jag kollade genast mejlet då jag kom hem, och mycket riktigt. Den 24/1 ska vi vara på Rosenfredskolan mellan kl 16.00 och 18.00 för att prova kläder. HIHI. Skojsigt och roligt. Jag bara ääälskar kläder ju!
Förra gången jag var modell var det håret det gällde. Då såg det ju ut såhär:
Det var ruskigt skoj. Jag hade lätt kunnat vara med i det en gång till! Och jag blev faktiskt väldigt nöjd med håret, när jag vant mig. Förutom att det blektes bort väldigt fort. Lila är väl inte det hållbaraste precis. Åh, vad kul vi hade. Vi blev uppassade, tvättade och färgade hår i omgångar och var väldigt förväntansfulla :)
Om ni vill läsa hur det gick, kolla: oliviajohansson.blogg.se/m_012007.html och bläddra ner lite. (Vet inte hur man länkar till inlägg!)
Kommentarer
Postat av: Erica
Ja, det var ju såå roligt at vara modell. Vi var ju inte alls så utråkade så vi tävlade i vem som kunde känna rätt smak på NonStop godisarna. haha ;)
Postat av: Erica
Faast, han som sminkade oss var ju lätt skönats! ^^, haha
Postat av: Olivia
HAHA, just det! Det gjorde vi ju med din klasskompis! :D :D.
Ja, han som var så söt ;) haha!
Postat av: Émelie
Haha, jag låter som rena Duracell-kaninen. ;)
Postat av: Olivia
Émelie: HAHA! Vilken jämförelse! Men det är du väl? En Duracell-kanin? ;D
Trackback