.

Skolan börjar snart igen...Duns! Två stora stenar föll just på mina axlar när jag nämnde "skola". Jag får allt lite ångest inför allt man ska prestera sista terminen. Och så ska vi välja till gymnasiet. Duns! En sten föll just ner i magsäcken på mig. Tänk om jag väljer helt fel? Tänk om jag inte klarar av samhällsprogrammet? Jag kommer in med mina poäng, men...
Usch, vad jag oroar mig. Skolan känns mer och mer som en plåga där lärarna sätter sån press på man inte har något annat att tänka på än alla prov och resultat. Nä, jag vet, allt hänger inte på lärarna, och jag vet att jag ställer väldigt höga krav på mig själv. Men tänk då lilla Olivia gick i lågstadiet/mellanstadiet, då skolan var det roligaste man visste, och då man kände sig som ett ljus som alltid sprang efter läraren med små lappar med hjärtan och hälsningar på. Det var tider det ...
Samhäll-Språk blir i alla fall det jag tänker fylla i papperena och välja till gymnasiet. Jag kanske ändrar mig, men chansen är inte så stor. Jag hoppas gymnasiet blir likt mina förväntningar :)

Btw. Annars leker livet. Är glad och känner mig nöjd med allt som livet ger.